Koppången

Förra året fastnade jag för en för mig ny julsång, Koppången. Det var en elev till mig som sjöng den på skolans julavslutning och sen fastnade den resten av julen. Det är något med den som tilltalar mig, jag kan se vinterkvällen framför mig. Det finns många verioner av den att lyssna på, t ex på youtube, här kan du lyssna på en version.

Koppången

Här är stillhet och tystnad

nu marken färgats vit

från den trygga gamla kyrkan

klingar sången ända hit

jag har stannat vid vägen

för att vila mig ett tag

och blev fångad i det gränsland

som förenar natt och dag

Ett sken ifrån ljuset

bakom fönstrets välvda ram

har förenat de själar

som finns med oss här i tiden

Jag vet att de som har lämnat oss

har förstått att vi är

liksom fladdrande lågor så länge vi är här

Där bland gnistrande stjärnor

som förbleknat en och en

kommer livet väldigt nära

som en skymt av sanningen

vi är fångar i tiden

som ett avtryck av en hand

på ett frostigt gammalt fönster

som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig

och sen vet jag inget mer

bata ett att jag lever

lika fullt som någon annan

Jag är här och mitt på en frusen väg

finns det värme ändå

fastän snön börjat falla och himmelen är grå

Här är stillhet och tystnad

nu när psalmen klingat ut

men jag bär de gamla orden

i mitt hjärta som förut

jag sjunger för himlen

kanske någon mer hör på

"Hosianna i höjden"

sen så börjar jag att gå

Jag går till de andra

jag vill känna julens frid

jag vill tro att han föddes och finns med oss här i tiden

Det är ju och det fins ett barn i mig

som vill tro att det hänt

och som tänder ett ljus varje söndag i advent

Oviktigt vetande:

Koppången är ett våtmarksområde i Orsa finnmark, Dalarna, och har lånat sitt namn till en låt komponerad av Pererik Moraeus. Py Bäckman har skrivit en text till melodin.