Dag 13 Så här firar/firade jag lucia

Mitt första minne av luciafirande är från lekis, ett klassiskt luciatåg med många lucior. Jag är hon med långt mörkt hår näst längst till vänster.

 

 

I skolan var det årskurs fem som stod för luciafirandet, då var jag tärna och läste vers. Och höll ljuset för nära ansiktet så att jag höll på att svimma. Under låg- och mellanstadietiden lussade jag och en del andra barn varje år, tror jag, vid den lokala Rotaryföreningens julbord. Den som var äldst fick vara lucia och i sexan tror jag det var som det blev min tur.

 



Under högstadiet och gymnasiet lussade jag med skolans kör, på skolan och andra ställen. I många år lussade vi i vår kör mfl på en lokal Lucia-innebandycup. Så det har blivit en och annan luciasång genom åren. Jag gillar att sjunga, så det är väl inte så konstigt att jag varit med i ett antal luciatåg. Senaste gången var nog 2002, troligtvis var det sista gången!

Ett starkt luciaminne är morgonen efter en mer eller mindre sömnlös natt (med skrikande bebis och gigantiska, jätteömma bröst) på BB, när personalen gick runt och sjöng för alla föräldrar och bebisar. Oerhört mysigt!

Nu för tiden innebär lucia ofta att träna och genomföra lucia med mina elever och att titta på mina egna, fina, underbara barn som går lucia i skolan eller på förskolan. Det är jag glad för, det vore tråkigt att inte fira lucia.

Idag har mina elever (åk 1) sjungit för alla elever på skolan och sedan för pensionärerna på servicehuset. De var mycket duktiga!!! Jag får naturligtvis inte lägga ut bilder på dem, men jag önskar att ni kunde få se hur fina de var!