Den vanliga julgröten var först den vita mjölgröten. Risgrynsgröten var först en lyxvariant av vitgröten, men blev så småningom allt vanligare. Under 1800-talet blev det vanligt att lägga en mandel i gröten. Vad som händer när man får mandeln i gröten varierar lite i landet. På en del ställen ska den som får mandeln rimma, på andra ställen kommer den som får mandeln att gifta sig under det kommande året och på ytterligare andra ställen får den som får mandeln en mandelgåva, t ex godis eller en leksak.
När jag var barn (och nu också för den delen) var alla tvungna rimma innan de tog gröt. Vi skojade om att den som fick mandeln skulle gifta sig, men det var inte alltid det fanns en mandel i gröten. Nu har vi aldrig mandel i gröten. Hur gör ni?
I Bullerbyn gick det till så här:
"Vi har en dräng här i Mellangården som heter Oskar. Han tycker så mycket om Agda som är vår jungfru. Den som får mandeln i gröten blir säkert gift under nästa år. Och tänk, mandeln hade gått mitt itu, och Oskar och Agda fick var sin bit. Oj, vad Lasse och Bosse och jag skrattade. Agda blev arg och sa att alltihop var nog ungarnas påhitt. Men inte kunde vi hjälpa att mandeln gick mitt itu.
Vi rimmade till gröten också. Lasse rimmade så här:
Mandeln den gick mitt itu,
Agda blir nog Oskars fru.
Tänk, så bra påhittat! Men det tyckte inte Agda. "
Risgrynsgröten till jul kallas ibland för tomtegröt. Det hänger ihop med att tomten anses gilla den, både förr och nu för tiden ställs grötfat ut till tomten. Förr tackade man tomten för hans jobb på gården med en gröttallrik, gärna med rikligt med smör.
Bild från www.coop.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar