The Family Stone

Tända ljus. Skumtomtar. Dumle gingerbread. En bra julfilm. Myskväll!

 

The Family Stone är en romantisk julfilm med både humoristiska och sorgliga inslag. Och snö!

Officiell glöggpremiär!

1 november är det glöggpremiär på systembolaget, då börjar de försäljningen av glögg (fjolårsglögg går att köpa tidigare om de har nån kvar dock). Därför var vi naturligtvis tvungna att dricka lite glögg i förrgår kväll.
Min man hittade en sort han inte testat förut, den norska glöggen Herrgårdsglögg. Både Håkan och jag tyckte att den luktade riktigt illa, typ aceton. Den smakade riktigt illa också, tyckte maken, tvål, tvättmedel eller nåt annat vidrigt. Jag smakade inte ens.
Jag passade på att smaka på IKEAs alkoholfria rödvinsglögg. Den luktade och smakade som glögg ska lukta och smaka. Den var mer sur än söt, vilket gjorde den riktigt god enligt mig! Jag måste nog åka till IKEA och köpa fler flaskor!

Till min stora glädje så ville Oskar smaka på glöggen. Först tyckte han att den var jättegod och ville ha mer, men sen tyckte han inte om den, sa han. Suck, vad har jag gjort för fel med mina barn, eftersom de inte gillar glögg?

Paket

Jag skäms lite när jag ser alla era inlägg om paketinslagning. Ni slår in så fina paket och lägger ner så mycket tid på paketen. Jag och min man brukar sitta nån kväll före julafton och slå in paket i panik. Målet är att sakerna ska vara täckta av papper, hur det ser ut hinner vi inte tänka på, vi brukar bli sittandes länge nog ändå. Med fem barn så blir det ju några paket.
En jul för länge sedan (innan barnen) var jag ambitiös, slog in alla paket i brunt omslagspapper och lackade. Det var roligt! Men det blir nog som vanligt i år.
Om ni ser några vackra paket på bilden så är de nog inslagna i butik eller av någon av bonusdöttrarna!

Lite småstörd!

Andra människor tycker nog att man är lite småstörd när man dukar fram julfika till gäster i början av november, men jag vet ju att jag inte är den enda som tycker att julen kan få börja lite smått redan! (Att man börjar ännu tidigare i den innersta familjekretsen behöver vi ju inte nämna.) Idag bjöd vi mina föräldrar på fika. Till mitt försvar ska jag säga att det var min son Oskar som prompt ville att vi skulle fika lussekatter. Han såg dem på ICA och lyckades tjata sig till dem. De små, goda bitarna med mjuk pepparkaka var dock min idé att inhandla...

Nu längtar jag efter att göra egna lussekatter, de är godare än köpta. Förra året tror jag att vi bakade runt fars dag, för att min mans stora barn skulle kunna vara med. Det är snart!

Ö&B

Det blev en liten sväng på Ö&B igår. Jag skulle ha saffran, men det fanns bara en påse kvar i kassan. Killen som satt där visste inte var det fanns mer, han var bara praktikant. Hon som visste var saker och ting fanns hade rast. Detta var ca kl 10.10, butiken öppnade kl 10. Finns det ingen annan här då? frågade jag. Jo, men hon är också bara praktikant. Och hon har också rast, blev svaret. Dåligt! Är det ens lagligt att låta praktikanter jobba ensamma? Praktiskt är det inte i alla fall. Jag fick nöja mig med en påse saffran...

 

 

 

De hade fina, blåa burkar i alla fall! Jag älskar blått, fast julen ska helst inte vara blå. De här burkarna skulle jag dock kunna tänka mig. Riktigt juliga är de. Men jag har ju en massa burkar, så det fick vara. Det här att plocka fram samma julsaker år efter år är ju lite av grejen med jultraditioner. Fast något nytt blir det varje år!

Julkalendern!

Nu har vi den! Årets julkalender! Exakt en månad innan det är dags att slå på TVn så inhandlade vi den. Årets bidrag till vår samling är det ju också, min man har kvar många av julkalendrarna från sin barndom och från när hans stors barn var små. Och från Elviras första jul och framåt, naturligtvis. Vi har jätteroligt varje år när vi tar fram dem och kollar igenom dem och minns!

 

Ljus i mörkret!

Bland det bästa med julen är alla ljuskällor av olika slag, tycker jag. Det är så mysigt och fint med lite ljus när det är mörkt utanför. Adventsljusstakar är det lite för tidigt för än, tycker jag, men här om dagen kunde vi inte låta bli att tända tomtebloss. Det är väl mysigt? Oskar, som är 4 år, hade hunnit glömma förra årets tomtebloss och trodde att de skulle åka iväg, som nyårsraketerna. Han blev nog lite besviken först, men tyckte ändå tomteblossen var fina.

Min man är mycket noga med att tända tomtebloss ute, hängande någonstans. När jag var barn tände vi alltid tomtebloss inne, antingen hängde de i granen eller så höll jag dem i handen. Totalt livsfarligt eller?