söndag 14 november 2010

love actually

Min man föreslog att vi skulle se min favoritfilm ikväll. (Om han får se på fotboll först.) Den råkar ju också vara en julfilm, så det passar ju bra att jag skriver om den här i bloggen. Love actually är en film som väver ihop ett antal historier om olika människor. Den utspelar sig i London veckorna före jul och vi får följa de olika karaktärerna fram till jul. Som tiden antyder handlar den om kärlek, om att kärleken finns överallt. Den är dock inte Hollywood-sockersöt hela tiden, det finns inslag av både olycklig kärlek och bitterljuv kärlek. Vi får följa premiärministern som blir kär i sin sekreterare, författaren som blir kär i en portugisisk städerska, pappan som sörjer sin avlidna fru och försöker ta hand om sin styvson och aldrig tror att han kommer hitta kärleken igen, den avdankade rockstjärnan och hans vänskap med sin trofaste manager, mannen som blir förälskad i sin kollega till hans frus stora sorg och många fler. Samtidigt som det är många separata berättelser så hör de ihop, alla historierna vävs ihop.


Det finns flera scener i filmen som jag älskar! Bröllopet där gästerna överraskar bruparet med att framföra Beatles All you need is love är en, den sorgliga begravningen (med min favoritskådis Liam Neeson) där bilderna som visas på kvinnan som dött faktiskt är bilder från skådespelerskans barndom och ungdomstid är en annan. Jag gillar också skolkörens framträdande med trummisen som är förälskad i den skönsjungande sångerskan, författarens första möte med portugiskiskans far, jakten på flygplatsen och scenen där Claudia Schiffer spelar en kvinna som är lik - Claudia Schiffer!
Jag har sett den många gånger, men ser den gärna en gång till. Att den utöver kärlek svämmar över av julstämning gör den ju inte sämre!

1 kommentar:

  1. Det är min favoritfilm! Jag har sett den tusen gånger. Favoritscenen är kyrkan och all I want for christmas is you sångframträdandet.

    SvaraRadera