Seden att ha julgran inomhus kommer från Tyskland. De första julgranarna dök upp där under 1400-talet.
I Sverige hade man barkade och kvistade utomhusgranar, där bara den övre hälften av grenarna fanns kvar, så kallade julruskor. De kvistar som blev över la man som dörrmatta utanför dörren. Inomhus dekorerade man med alla möjliga sorters kvistar, inte bara gran. På golvet i stugorna lade man halm.
Den första svenska inomhusgranen som vi känner till är från 1741. Seden spred sig bland gods och herrgårdar, men det dröjde till slutet av 1800-talet innan vanligt folk började ta in julgranar. De var då vanligtvis små bordsgranar.
De flesta svenskar köper nuförtiden sina granar av julgransförsäljare. Rödgran är den vanligaste julgranen, men många väljer en silvergran eller en annan ädelgran. De som har egen mark kanske väljer att hugga granen själv. De senaste åren uppskattar man att ungefär var femte julgran är stulen...
Julgransförsäljning utanför Lunds domkyrka. Bild från Wikipedia
De senaste 20-25 åren har plastgranar blivit allt vanligare. De är bra för allergiker, de behöver inte vattnas och man sparar pengar när man inte behöver köpa en gran varje år. Dessutom finns de i flera färger!
Skötselråd för julgranar:
Låt den vänja sig vid värmen, den behöver stå ett par dagar i 5-10 grader innan den tas in.
Gör en ny snittyta när du tar in den.
Ge den rikligt med ljummet vatten, den kan dricka ett par liter om dagen.
Ge den socker! Forskningen säger visserligen att det inte spelar någon roll om den får socker eller ej, men vem blir inte glad av lite socker?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar